Persiljeblog

Tunnhårig.

2005-12-22T22:14:00.000+01:00

Japp. Det händer "as we speak".... jag tappar hår. Vanligt fenomen när man har varit gravid och sedan fått bäbisen. Allt det där håret som inte ramlade av under graviditeten ramlar av nu istället.

Nu känns det som om jag knappt har något hår kvar på huvudet snart.
Usch.
Jag känner mig gammal.
Också.

Tillbaka igen!

2005-12-20T09:10:00.000+01:00

Tjena. Ja, jag vet. Jag har varit borta ett tag. Det blir så. När man får bäbis.

Nu är han ute, min lilla knodd. Han kom den 26:e augusti kl. 23.10 på kvällen/natten och han var så vacker, så söt, så underbar. Och finast av alla bäbisar i hela världen. Men jag är väl partisk, antar jag.
Nu har han, och han heter Benjamin, blivit tre och en halv månad gammal. Han pratar och skrattar, sparkar frenetiskt med benen när han blir exalterad och det mesta är fascinerande att titta på. Inte bara den orange borrmaskinen som han gillade så mycket i början. I början av att kunna fokusera på saker alltså. Och han dregglar. Mycket.

Den där stafettpinnen, Fredrik..... jag väntar lite med den. Alla skivorna är ju nerpackade just nu också. Svårt att ha något grepp om dom då.

Vi har hunnit flytta också. Till en trea på 101 kvadratmeter och det är underbart. Fast just nu regerar flyttlådorna och det lär de väl göra ett tag framöver, antar jag. Det är segt att ta tag i uppackandet.
Livet är fantastiskt. Vi har diskmaskin och tvättmaskin och golvvärme i badrummet och balkong. Och mat i frysen.

Helst sience fiction i hällregn.

2005-07-20T10:00:00.000+02:00

Fredrik skickade en stafettpinne till mig..... och den kommer, den kommer.... fast inte idag.

Det regnar ute. Jag klagar inte. Mina förbenade fötter kanske kan hålla sig till ursprungsstorleken idag då. Nu när det inte är tropiskt varmt. *mutter*

Vaknade imorse av att det åskade och mullrade, regnet småsmattrade mot fönstrena. När jag öppnade dörren från sovrummet/köket rusade tigern (alltså: katten) in och mjuaade så där kurrigt. Numera går det på automatik att mata honom...
Sedan åt vi frukost i sängen, sambon och jag. Jag ville inte gå därifrån.
Sådana här dagar ska man ligga kvar där i sängen, läsa lite, lyssna på radio, klia sambon i håret och kanske på sin höjd knalla med täcke och kudde till soffan och titta på science fiction. Jo, just det.
Och så när man är alldeles less på att bara sitta ska man ta på sig värsta regnstället och gå ut och promenera. Gå i sin egen lilla bubbla och titta på omvärlden, titta på staden i hällregn.

Mmmm. Nu är det en och en halv vecka kvar tills semestern börjar.

Vad gör jag nu?

2005-07-15T09:06:00.000+02:00

För ett tag sedan hittade jag en utbildning som jag tyckte lät så jäkla kul att jag inte kunde låta bli att skicka in en ansökan. Guess what?! Jag kom in!!!!!! *riktigt förvånad*

Så hur fasiken gör jag nu?

1. Jag ska snart ploppa knodd.
2. Jag vill inte försöka plugga samtidigt som knodden ska ha mat = ständigt ett halvår framåt.
3. Får jag mer studiemedel överhuvudtaget? Exjobbet vid senaste studierna är ju inte godkänt....
4. Kan jag gå tillbaka till studiestandard? Vill jag det?
*bekväm Nina*
*tänker pasta, pasta, pasta, nudlar*

Vilken utbildning det är? Jo: Datorspelsutveckling 80 poäng på Stockholms Universitet.
Fasiken vad kul det vore......

Nedräkningen har börjat.

2005-07-08T14:55:00.000+02:00

Jag tror jag är och glor i almanackan minst två, tre gånger per dag numera. Räknar ner dagarna i de tre veckorna till semester.
Går igenom allt roligt som händer på kvällarna, som kommer ta mig ännu snabbare fram till dagen D då jag är sista dagen på jobbet innan semester och mammaledighet.
Semester med bröllop, Tranås, Visby och ännu mera bröllop. Och nästa nedräkning som tar mig till bäbisen.
Mmmmmmmmmmmm.

De fyra bomberna i gårdagens London.

2005-07-08T14:41:00.000+02:00

Jag blir som lamslagen när något stort, hemskt händer. Måste ta det i små bitar, klarar inte att lusläsa allt jag kommer över om tragedin, som vissa jag känner bara måste göra. Det är för stort, det är för hemskt....
Gårdagen blev en kontrast. Först allt det hemska som hände i London, sedan fick jag träffa en treveckorsbäbis på kvällen.
Liv och död. Död och liv.

Och livet går liksom vidare.

Men jag kan nog aldrig förstå de som tar till bomber för att.... ja, för att säga ifrån. Make a point. Det går inte ihop.

Bara näst sämst.

2005-07-05T09:01:00.000+02:00

Jag tror just att filmen "The Animal" har fått konkurens om titeln "den-sämsta-film-Nina-någonsin-sett". Fast där "The Animal" framkallade kräkliknande reflexer hos mig, gav iofs "Battlefield Earth" bara ointresse. Men ett extremt sådant.
Såg inte klart den. Gav upp och gick och lade mig och läste efter två tredjedelar av filmen.
Har förstått att "Battlefield Earth" har starka kopplingar till Scientologin..... Need I say more?

Lindy hop!

2005-07-04T10:06:00.000+02:00

Nu börjar jag verkligen längta efter semestern.... tittar i almanackan och räknar veckorna, kollar vad det är som händer i varje och inser att det inte är lång tid kvar nu! Sweet. Och när semestern väl är igång så börjar nedräkningen till bäbisplopp. Viss vånda råder.

Nu har M blivit ordenligt möhippad i lördags också, och allt gick bra. Hon fick bl.a. paddla forskajak i strömmen utanför Riksdagshuset och efter det bli ordenligt ompysslad på Centralbadet. Det blev en mysig dag.... vill nog ha en sådan själv också om jag ska ha en egen möhippa.
Och gårdagen var bara så sköööööön. Jag fikade med bästis, vi käkade glass, spelade spel tillsammans med fler kompisar, pratade skit och åt pizza. Kunde inte haft en skönare söndag faktiskt. Den var perfekt.

Avslutade kvällen med att se en dokumentär om Lindy hop som spelades in förra sommaren i Herräng på Herräng Dance Camp, där bl.a. jag och sambon (och folk från 35 andra länder) var och dansade. Kämpade efter att få syn på mig själv, men misstänker att jag blivit bortklippt - jag var ju bara nybörjare då.
Fasiken vad grymt danssugen jag blev efter att ha sett programmet! Nästa sommar, då ska jag dit igen. Om min mamma ställer upp som barnvakt till bäbisen....

Skratta mera!

2005-07-01T15:24:00.000+02:00

Jag läste en krönika till frukosten imorse och satt nästan och grät av skratt. Det var helt hopplöst att försöka förklara något för sambon medans jag tjippade efter andan av allt skrattande.
Så nu ska jag ut på bokjakt, har förstått att krönikören har samlat sina verk i en bok. Den ska inhandlas.
Jag pratar förståss om Martina Haag.

Tjejig.

2005-06-30T14:17:00.000+02:00

Det är de små sakerna som gör mig lycklig.
Var och klippte mig igår och gjorde lite somriga slingor för att fasa ut färgen som fortfarande regerar i halva håret.
Så imorse, till mitt fräscha hårburr, kunde jag dessutom sätta på mig en ny svart t-shirt och ett nytt halsband (inköpta igår, och billigt dessutom). Till det hade jag gjort något så ovanligt som att måla naglarna, och gud vet hur länge sedan det var sist det hände...... kände mig så där härligt tjejig när jag gick till jobbet.

Jag gör ett tillkännagivande nu på stört också. När bäbisen är ute är det jag som ska ha på mig riktiga jeans. Inga stretchjeans som får tvätt-pressmärken och tappar färg, utan riktiga, slitna jeans som stramar. Så det så.
Konstaterande: det var dagens beklagande över mammakläder av idag.

Process pågår.

2005-06-29T08:21:00.000+02:00

Hjärnan håller på och processar mitt stora ögonblick i september.
- Vad ska jag ha med mig?
- Måste köpa väska att packa i
- Har jag en patientbricka?
- Tänk om inte pappan/fästmannen kan vara med?
(Lösning: underbar, dubbel backup i två bästisar är fixad.)
- Hur kommer andningen att gå? Vill inte börja hyperventilera.
- Kommer jag klara av det här?
- Kommer bäbisen klara av det här?
- Vem kommer jag att bli?

Morgon på jobbet.

2005-06-29T07:55:00.000+02:00

Mina kompisar i detta nu: "Liva" hallon/passion, fralla med ost och skinka, Losec Mups för magen och Anthony Hamilton för öronen.

Tacksam.

2005-06-23T15:36:00.000+02:00

Jaha, så var det bara att ställa in midsommarfirandet, då.
Så här sjuk har jag inte varit på länge. Jag lyckades få min kära sambos magsjuka igårkväll, och "sov" i soffan med en katt bredvid som undrande tittade på mig när jag satt där och hulkade i hinken.
Magen gillade det inte alls... krampade och hade sig medan bäbisen sparkade vildsint då och då.

Vad mycket man tar för givet. Just nu är jag överlycklig över att Coca-colan och blåbärssoppan stannar kvar i magen och tacksam över att jag har en toa nära. Det var inget jag ens tänkte på häromdagen.

Men ute är det strålande väder, varmt och solen skiner.
Trevlig helg på er där ute!

Virka!

2005-06-22T09:57:00.000+02:00

Jag har en kompis som virkar grytlappar. Hans kreativitet har satt igång något hos mig.... Så igår när jag gick förbi Hemslöjden på Sveavägen här i Stockholm och hittade boken Do Redo - Konsten att slakta en tröja så blev jag så inspirerad att jag köpte både virknålar och två garnnystan på stört. Och boken. Så jag antar att jag har samlat ännu fler vuxenpoäng nu. Eller är det tantpoäng? Eller är jag bara händig och kreativ? Eller har jag kanske överskottsenergi som måste pysa ut någonstans?

Igårkväll mellan tvättstugebesöken satt jag där i soffan och bet mig i läppen. Tre upprepningar av tråden och någon timme senare hade jag en liten provlapp med både fastmaskor och stolpar.

Jag hittade den här artikeln hos Icakuriren också. Jag måste testa!

Ännu en...

2005-06-20T16:38:00.000+02:00

... på min avdelning har sagt upp sig.
Och vi är nu två mammalediga på samma avdelning och två på väg att bli.
Man skuuuuuulle kunna tro att det ligger ren strategi bakom.

Liv.

2005-06-20T09:56:00.000+02:00

- begravningar är jobbiga. Vissa personer är orutinerade och tror att de klarar sig igenom en utan papparsnäsdukar. Det funkar aldrig.

- för vissa personer kommer gränsdragningarna till/mot föräldrarna sent i livet. Men situationerna är inte mindre jobbiga för det.

Och tiden rinner på....

Jacob Hellman

2005-06-16T10:17:00.000+02:00

Honom gillar jag. Hittade just hans "... Och stora havet", och upptäckte att jag har saknat den skivan enormt.
Min kära far var den som introducerade Jacob hemma för familjen, och sedan fick han för sig att den skivan var så bra att vi var tvungna att ge bort den i present. Och så bra är den. Men då försvann den ju också hemifrån.
Nostalgi.

Fokus på olika saker.

2005-06-16T08:56:00.000+02:00

Jag har orakade ben. Varför jag bryr mig överhuvudtaget undrar jag faktiskt, men imorse stog jag där igen. Den där känslan hade infunnit sig, den där känslan av att inget jag satte på mig skulle funka idag. Och till det jag satte på mig, som inte skulle funka och se bra ut, skulle jag dessutom ha orakade ben.
Fast det spelar nog ingen roll iallafall, det enda folk verkar se är ju ändå min mage.

Igår övervann jag till slut min spärr och (nästan) skräck för att handla bäbiskläder. Så nu kan bäbisen komma, jag är nog tillräckligt förberedd vad gäller prylar och kläder. Känns tryggt.

Det är märkligt att sitta där och titta på de små, små plaggen och försöka föreställa sig en liten, liten bäbis inuti. Då känns det som om jag fantiserar igen. Som om jag bara leker gravid. Det blir kanske inte på riktigt förrän det faktiskt är det. Och det är kanske så det ska vara.

Mitt mellannamn.

2005-06-14T08:50:00.000+02:00

Idag tänker jag inte ljuga. Jag säger det som det är. Jag är trött på det här nu.
Vill ha tillbaka min kropp, vill för faan slippa allas blickar på magen som är ute och går med mig, antingen de tittar drömmande och längtande på den eller som om jag var ett freak.
Vill sova om nätterna, slippa mardrömmar om att jag är jagad, vill hinna och orka få ordning på alla saker hemma så att allt har en plats.
Men framför allt vill jag inte ha ont mer och jag vill ha min kropp tillbaka!

Och ute är det sol och fint sommarväder och jag vill bara skrika åt allt.
Frustrerad. Japp. Det är mitt mellannamn idag.

Tantvarning?

2005-06-13T10:56:00.000+02:00

Helgen kom och gick. Jag och mina underbara föräldrar gjorde IKEA väldigt osäkert och kom hem med bokhylla, två garderober, skötbord, köksö och diverse bäbisrelaterade pryttlar samt gardiner. Äntligen fick vi det gjort och det känns så skönt! Snart kommer vi kunna ha den där inflyttningfesten hemma också, eftersom vi nu faktiskt kan stoppa undan allt junk till platser där det hör hemma. Sååååå najs.

Efter en mellanlandning i Uppsala hos min goda vän H och hennes sambo på deras inflyttningsfest, kom söndagen och jag kunde knappt röra på mig. Satt i soffan och kom inte så mycket längre. Jag har fortfarande ont. Det ska tydligen vara så här att vara gravid. Bäbisen lever rövare ibland och jag känner mig mer och mer otymplig. Ska något göras innan bäbisen kommer ut, så ska det tydligen göras nu.

Helgens insikt:
Jag har gjort en upptäckt. Jag har tydligen blivit vuxen (möjligen "tant"). Eller ändrat smak. Vilket som så vet jag nu att jag gillar Femina. Funderar tom. på att prenumerera.

En röst len som choklad.

2005-06-10T13:57:00.000+02:00

Igår gjorde jag något jag inte gjort på länge. Jag köpte två cd-skivor.

Den ena är en "gammal" kärlek (åtminstone några månader) nämligen Anthony Hamilton. Fasiken, vilken röst! Jag bara smälter....

Den andra skivan blev jag sugen på så fort jag hörde att de skulle ge ut en till: Coldplay.

Så nu sitter jag här och dras mellan en röst len som choklad (oj, oj, Anthony), som letar sig in innanför skinnet på mig och får mig lycklig, och Coldplays lite sorgsna, bullrigare pop som tar mig någon helt annanstans. För att riktigt uppskatta den sistnämnda skivan borde jag nog vara lite mer olycklig.
Lyckas inte riktigt där, måste jag erkänna. Jag njuter av tillvaron för mycket just nu. Jag älskar nog för lyckligt just nu också. Och förutom min underbara sambo hemma, kan jag ju tom. klappa på en katt på stadig basis.
Jo. Man kan nog säga att jag är lycklig. Jag börjar vänja mig också.

Uppiggande.

2005-06-09T10:37:00.000+02:00

Helvetet har börjat. Träden har slagit ut. De må vara hur vackra som helst men just nu känns mitt ansikte mest som ett svullet plommon och kroppen som en sengångare utan sömn på två veckor. Jag skyller det på pollenhalten. Hade jag bara kunnat ta några fina piller mot det så.... men enligt apoteket och barnmorskorna så gillar inte växande bäbisar sånt.

Så jag piggar upp mig med Jurassic Five och det faktum att det är torsdag idag vilket betyder fredag imorgon och nästan helg!

Kvällen då allt gick fel.

2005-06-03T09:49:00.000+02:00

Fast så var det inte riktigt. Det var bara det att väldigt många saker hände samma kväll. Men allt var inte dåligt.

Jag och sambon lyckades tex. faktiskt starta ett gemensamt bankkonto och på samma bank upptäckte de att jag redan var kund. Jag hade ett sparkonto med 13 kronor på! Wow.

Och vi kom faktiskt helskinnade hem och innan det hann vi faktiskt titta på och bli kära i området där de ska bygga nya lägenheter. Vi blev intresserade av att köpa. Så nu får vi se om den vi vill ha faktiskt blir ledig. Ifall att så flyttar vi in där i den sprillans nya 3:an nästa år i oktober. Så håll tummarna med mig.

Och så till de saker som var mindre bra. När jag tänker till lite så var det faktiskt bara två saker som var bajsiga. Men nummer ett gjorde ett sånt starkt intryck att det överskuggade nästan allt på resten av kvällen.

Vi borde ha blivit uppmärksamma på varningstecken 1: när vi kliver in i lokalen luktar det mögel.
Varningstecken 2: skylten med maträtterna är handskriven. Med ett dussin stavfel.
Varningstecken 3: det är knäpptyst. Ingen radio. Inget prat. En enda kund som sitter och äter.
Varningstecken 4: killen bakom disken vägrar ta emot våra pengar från hand till hand. Vi måste lägga pengarna på disken mellan oss först. Det gällde både min sambo och mig, och samma med växeln vi fick tillbaka. Suspekt kille, tänker jag.
Sista varningstecknet: när maten väl kommer var det det äckligaste jag har sett, det mest smaklösa jag smakat, och jag fick bara i mig tre ofärdiga pommes frittes-bitar och en liten bit ostekt kött. Jag vägrade röra den sura, klumpiga tsatzikin som låg på de tre salladsbladen.

Vi var otroligt svenska.
Vi reste oss upp och gick.
Direkt till McDonalds.

Efter det var kniven vi hittade på bussen bara en sak till som spädde på den konstiga kvällen...

Rea

2005-06-03T09:41:00.000+02:00

Rean på IKEA startar idag.
Jag vill vara miljonär.
Fast ifall jag var det skulle jag nog handla mer på Norrgavel istället...

Boxning och sommarlängtan.

2005-06-01T14:10:00.000+02:00

Vissa dagar känner jag mig så produktiv! Igår fick jag en massa saker gjorda efter jobbet, även om vissa inte var med lyckat resultat.
Jag försökte tex. skaffa ett service-konto på bank utan att lyckas. Av någon anledning måste min sambo komma med till banken om han ska vara med på kontot. Konstigt.
Och var tar alla kalendrar vägen, sådana där med en månad per uppslag? Jag kan tycka att marknaden inte är helt slut, det är ju ändå ett halvår kvar per kalender, eller hur?

Under diskandet på kvällen lekte min bäbis "boxning mot mage" inombords. Ibland så hårt att jag kom av mig att diska.
Och inatt vaknade jag med kramp from hell i ena vaden igen. Att vakna av att man nästan skriker till av smärta är inte kul. Har aldrig haft kramp förr men de senaste veckorna har det kommit ett antal nätter.

Annars har jag börjat längta efter sommaren.... läste om årets sommarpratare på nätet idag och började skriva in de jag vill lyssna på i almanackan. Iallafall några är under min semester, så då borde jag hinna.

Vill ha en sån där sommar i skärgården då måsarna skriker lite i bakgrunden, vinden blåser ljummet, kanelbullarna doftar bredvid saften på uteplatsbordet blandat med doften av hav från vattnet och solstolen i skuggan ligger redo med en spännande bok.
*kommer på mig själv* Jag längtar ju efter Furusund och mina barndomars glassar vid bryggan, klättrandet på berget och badandet och kletandet med blåleran vid stranden!

Guppande boj.

2005-05-30T09:55:00.000+02:00

Det är konstigt hur vissa favoritsysselsättningar liksom kan falla i glömska. Jag har en sådan. Nyupptäckt. Jag älskar att simma.
Jag kom äntligen iväg igår. Varför vissa glodde tills jag trodde deras ögon skulle ploppa ut förstår jag inte, har de inte sett en gravid kvinna simma förr? Men takterna satt iallafall fortfarande i, när jag väl var i vattnet var jag som fisken i vattnet.
Om sommrarna brukar det vara svårt att få upp mig om jag en gång har hamnat där.... läpparna kan vara blå och jag kan darra som ett löv, men kvar i vattnet är jag ändå. Jag är då ett lyckligt, plaskande blått löv.
Min mage verkar tom. bidra till upplevelsen just nu, jag känner mig mest som en guppande boj.
Det här ska göras mer. Bäbisen ska få guppa i vatten dubbelt upp.

Ozonluftning.

2005-05-30T08:44:00.000+02:00

Såg ni blixtarna i lördags? Vi var hemma hos några kompisar, satt i den sköna soffan och åt rabarberkompott med glass (fasiken, vad gott det var) och plötsligt blixtrade det till. Jag hann tänka, "varför står någon utanför altandörren och fotar in här?" innan dundret slog till. *ryser lyckligt*
Jag tycker om åskväder. Det var speciellt skönt just i lördags för den där åskan hade legat och tryckt på mitt huvudet hela dagen. Den behövde luftas och bryta ut.
Efter det första dundret utbröt en diskussion om huruvida blixtar kan gå vidare i trådlösa datorer eller inte.... Vi kom fram till inte.

Sommardoft.

2005-05-27T15:58:00.000+02:00

Jag älskar syrener. Inte bara är de vackra, de luktar som frihet, skolavslutning, finkläder och spännande framtid också.
Funderar starkt på att ha med en massa på mitt framtida bröllop.

Tiger.

2005-05-26T09:42:00.000+02:00

Vi har blivit med tiger. En liten tiger som först var väldigt försynt och strök längs med väggarna, ovan med ljud och människor och framför allt med människor som rörde sig, skrattade, lyssnade på musik och tittade på teve. Men med hjälp av några låtsas-råttor som skrammlade så blev han en liten tiger-bäbis på nytt och vi var glada.
Så glada att vi skaffade honom en egen IMac. Inte en dator - en kattlåda. Av märket IMac. Jag vet, det låter märkligt, men så är det. Kattlådan heter samma sak som Apples skinande leksaker. (Funderar på likheter...)

Men tydligen är det svårt att lära gamla (våran tiger är redan 11 år) katter att man ska gå in genom en lucka för att komma åt att gå på "toa". Vi fick en varning. Den hamnade på toarumsgolvet. Vi skulle ju ha fattat och tagit bort den förbenade, jäkla luckan.... om vi hade varit smarta. Men nejdå, det var vi inte.
Imorse hittade vi prydliga bajsbollar i soffan.

Så nu vet ni det, kära bekantskapskrets, snart kommer vi ha en nytvättad, REN soffa, så var inte rädda när ni kommer på besök. Lovar. Den kommer bli ren.
Och tigern är temporärt "in disgrace".

Hemåt.

2005-05-20T09:24:00.000+02:00

Jag sprang så där ankliknande som jag numera måste för att magen ska hinna med kroppen, och vi hann precis med tunnelbanan.
M gick av vid Tekniska och jag fortsatte med tunnelbanan hemåt. När jag kom upp på markplan och gick förbi alla återvinningskontainarna såg jag tre personer som stog och tittade på något bakom de gröna globerna.
Sommarnatten var mot kinden. Småpratande, halvsovande småfåglar i öronen och bakom den lilla folkhopen såg jag de två ambulansmännen som försökte få upp den fulla mannen, klädd i rutig flanellskjorta, från marken. Jag gick förbi, drog in andan och försökte hålla den för att kunna ignorera doften från pissoaren, utan lyckat resultat.

Väl förbi blev det stilla, stilla. Gatan var tom på bilar. Jag hörde knappt några ljud från den stora vägen parallellt, och småfåglarna fortsatte småprata tyst. En näst intill magisk stillhet.
Mitt i allt det stilla dyker en man upp. Han cyklar på en enhjuling.
Jag kunde inte sluta titta på honom, hela tiden med andan i halsen över hans ständiga balansakt. Armarna viftade, balansen hölls och jag gick pararellt med honom på andra sidan gatan, fascinerad.
Mitt i sommarnatten. En man på en enhjuling.

Jag gick vidare hemåt, tassade in i lägenheten, viskade hej och klappade den yrvakna katten och smög sedan in och lade mig bredvid min älskling. Strök honom över axeln, suckade nöjt och somnade.

London och katastrofdagar.

2005-05-16T09:00:00.000+02:00

-- start London ---
Jag har varit i London.
Där har alla vita spetsgardiner i fönstren och alla rulltrappor är lika konsekventa som vägarna och jag som höger-van måste plötsligt ställa om mig till vänster...
Jag hittade min favoritaffär Monsoon som har apsnygga, men dyra, kläder... därav inga inköp. Fasiken vad pundet är dyrt just nu.
Jag gick omkring med min gamla kompis Ipoden med mitt egna soundtrack till vistelsen... mest blev det soul. Njöt av solen, vinden och de fräscha, nybyggda husen i Docklands. Och när jag inte gjorde det var jag och lyssnade på Tony Robbins.... Häftig kille.
Jag gillade verkligen att bli kallad "love" i meningen "That's alright, love" när jag pratade med lokalbefolkningen om ifall min tågbiljett på Docklands egen lilla tågbana var korrekt.
--- end London ---

--- start beklagan ---
Vissa dagar ska jag uppbenbarligen inte röra mig, inte gå någonstans och absolut inte röra andra saker.
Igår glömde jag plånboken när jag skulle handla mat, glömde busskortet när jag skulle åka buss, lyckades förstöra kapphängaren i hallen när jag skulle hänga upp jackan.... och det var väl rena turen att inte vittvätten blev blå, för mitt bland alla lakanen hittade jag en blå sak också.
Tur att jag har en sambo som pussar på mig och säger "äh, vi behövde ju en ny kapphängare ändå...."
--- end beklagan ---

Halv värld av doft.

2005-05-03T08:36:00.000+02:00

Häromdagen slog det mig att så fort kylan ger med sig så luktar allt plötsligt så mycket! Asfalten, gräset och inte minst den kreativa doften från pissoaren jag går förbi på väg till tunnelbanan. Vintern är en halv värld vad gäller dofter om man jämför med våren/sommaren/hösten.

Fast imorse, när jag gick samma runda på väg till jobbet mitt i småregnet, var jag mer uppfylld av känslan av att kroppen var i olag. De säger att man ska sluta må illa runt vecka 13 i en graviditet. Och så har det väl varit för mig också... i princip. Om man bortser från vissa spridda dagar, och en av dom är tydligen idag.
Den här dagen känns som om den är suddig.

Ett klipp.

2005-04-29T09:22:00.000+02:00

Först: kolla vilka åsikter som finns om vad, vilka är populära, vad säger Konsumentverket, Råd och Rön.
Sedan: kolla priser, gå ut och kläm, känn, lyft, testa.
Fundera.
Fundera lite till.
Kolla i fler affärer.

Och om du hittar en variant du vill ha, till ett kanonpris, slå till!
Det var precis det vi gjorde igår. Vi slog till.
Så numera är vi, sambon och jag, två stolta (fast jag är nog lite mer nervös än stolt) ägare av en Brio Nova Classic. Det är alltså en barnvagn.

Det känns konstigt att köpa bäbissaker. Det är som att jag bara leker gravid, det är liksom inte ett faktum att det kommer ut en bäbis också.
Jag får nog använda semestern till att köpa det nödvändiga, och tack och lov börjar den redan 1:a augusti.

- Sommarn är på väg!

Irriterad Madde med vuxenångest.

2005-04-26T09:34:00.000+02:00

Jag erkänner. Jag blir irriterad. Senast var det på två tanter i tunnelbanan. Runt dom stog parfymstanken som ett moln, och jag hade ingen chans att komma undan. Jag försökte hålla andan och rusade av vid nästa hållplats. Faan, det går ju inte att andas!

Men nog om det.

Igår var första gången på länge som jag köpte en skiva. Ni vet, i en skivaffär. Och det efter att bara ha hört sångerskan en enda gång, men hon gjorde ett intryck och det visade sig dessutom stämma.
Så, om ni behöver en lite hes, Ella-sound-a-like, alldeles egen pianosångerska, lyssna lite på Madeleine Peyroux, vettja.

Har ni någonsin känt av vuxenångesten? Jag fick en släng igår.
Vi, jag och sambon, var och tittade på en fyra på 80 m2 igår. Jättefin. Nymålad. Rätt dyr, men inte oskäligt dyr. Trevlig hyresvärd. Nära tunnelbanan.
Men jag vill inte flytta igen!!!! Det var bara två månader senast sist och jag har fullt upp med bäbistankar. Jag vill inte flytta igen. Vill inte.
Så det är nog så det blir.
Det är nog att bli sambo gång nummer 1, gravid och förlova sig på ett par månader. Att slänga in en flytt till på den tidsperionden fungerar inte. Inte för mig.

- Over and out.

Kära stad.

2005-04-22T12:59:00.000+02:00

Jag åker över Västerbron.
Hej Stockholm, hej staden jag lever i.

Taken, byggnaderna och kyrkspirorna badar i morgondis och solsken och det glittrar i vattnet. Jag älskar den här utsikten. Där ute lever och myllrar det av människor, folk, hundar, katter, poliser, pensionärer, pirater.

Jag tycker om att betrakta, när jag är på det humöret. Det är ett skönt läge, att kunna titta på omvärlden, koppla bort kroppen och egot för en stund och verkligen se.

Övertagen kropp.

2005-04-21T19:56:00.000+02:00

Det är torsdag och en dag närmare helgen!

Idag har jag och sambon varit hos barnmorskan på besök. Fått information om kurser, tagit blodtryck och lyssnat på bäbisens hjärta. Mycket najs. Jag har fortfarande stunder där jag har glömt bort den lilla bullen i ugnen, och det är fantastiskt varje gång jag blir påmind om henne/honom. När barnmorskan lyssnade på hjärtat sa hon dessutom att hon kände lite buffar inifrån, hon trodde att bäbisen låg med fötterna utåt mot magen eftersom det var lite svårt att höra hjärtat. Jiha! It's alive!

I takt med att bäbisen växer håller min kropp på att förändras... Fasiken, här gick jag och trodde att min kropp var min egen, när det faktiskt bara är bäbisens boplats för en fem månader till ungefär. Och för att allt ska gå bra ska tydligen mina höfter smulas sönder inifrån. Tydligen väldigt bra. Jorå. Det är bara det att det gör ont. Trappor är jobbiga. Långa promenader får mig att känna mig som en pensionär... inte så kul när man blott har den ringa åldern av 32 år.

Vad som har hänt i världen idag har jag ingen aning om, jag har varit i min egen bäbisbubbla.

- Simma lugnt.

Kulturkatastrof!

2005-04-20T08:59:00.000+02:00

Du vet, en riktig biograf..... där dörrarna in till biografen är mäktiga, vackra i trä, där korridoren fram till kassan pryds av filmaffischer i vackra ramar, där heltäckningsmattan dämpar alla ljud och popcornsdoften sprids från säljståndet. Väggarna är i trä, ljuset är dämpat och stämningen säger "spänning". Röda sammetsdraperier. Salonger som är stora med vackra, arkitektoniska detaljer.

En av de finaste av Stockholms biografer, Röda Kvarn på Biblioteksgatan, kommer antagligen läggas ner. Vi fick höra det igår, jag och Fredrik, när vi var där för att se "Köpmannen i Venedig", och det skulle komma ut i pressen idag.
Det suger. Och jag som aldrig hade tänkt tanken, jag trodde Röda Kvarn för k-märkt. Men icke.
Nu får vi säkert ännu en "välbehövd" galleria där istället. Ja, vad kul. Jättekul.

Topp 1 på min lista av Shakespeare-filmer har ändrats, numera ligger "Köpmannen i Venedig" allra högst upp...och allra bäst av dom alla var Al Pacino, tätt följd av Jeremy Irons.
Det är otroligt vilken skillnad det gör, när skådisen är grym. Jag satt och försökte föreställa mig hur det hade låtit om jag hade försökt leverera samma strofer som jag hörde Al säga.... det hade blivit platt fall. Promise.

Vuxenpoäng.

2005-04-19T09:33:00.000+02:00

Jag känner mig gammal. Nästan lite patetisk.... och samtidigt nöjd över min ålder och ... eh, "visdom". Det är lite kluvet.

Tänk er det här: det är lördag kväll runt tiotiden.
Redan vid busshållplatsen ser jag några tonårstjejer, två av dom har på sig korta kjolar, korta linnen, höga klackar och korta jackor.
Jag har på mig tre lager tröjor, vinterjacka, halsduk och står och försöker värma händerna innanför tröjärmarna. Jag huttrar. Vi går på bussen inåt stan från förorten. De ska ut på studentskiva.
Jag kommer ihåg hur det var. Hur jag såg på folk som numera är jag själv, tänkte tankar som "ser hon inte hur hon ser ut? Hur kan man inte sminka sig? Varför bryr hon sig inte?". Och nu har jag blivit gammal och tänker i min tur "fasiken, fryser dom inte? Varför bryr dom sig så mycket?".

Jag läste i tidingen att var tredje tjej önskade att hon blivit född som kille. Att tjejer inte vågar gå ut på kvällarna. Jag är en av dom som inte vågar gå ut. Om jag är i stan sent försöker jag smälta in i väggarna, inte synas. Det är säkrare så.... man råkar inte illa ut. Eller så är det då man gör det, det är då man ser ut som ett offer?

Men just nu är jag jäkligt nöjd med att vara född till tjej, jäkligt nöjd med att min lilla alien simmar runt inom mig.

Framåt.

2005-04-18T11:44:00.000+02:00

Japp. Så var man här igen.
Jag har försökt blogga förut, utan att vara särskilt uthållig. Men jag vet ju hur kul det är att följa andras bloggar och ett önskemål från ena sidan hjärnan till den andra har på sistone varit att träna kroppen att skriva. Så nu är jag här igen.

Det är vår. Jag vet inte om mina ben håller med mig just nu, för jag valde ett par korta sommarbyxor imorse just av den anledningen. Att det är vår alltså. De, benen, verkar inte helt nöjda. Av byxvalet.

Och ni som känner mig vet ju om att jag har en alldeles egen liten alien i magen, så här lär ju stå en del om den vad det lider.

Senaste nytt: bäbisen buffade till i magen igår morse. Tydligaste buffen hittills.
Och vad heter det egentligen? Bäbis eller bebis?

- Kramas i trafiken.