Tjena. Ja, jag vet. Jag har varit borta ett tag. Det blir så. När man får bäbis.
Nu är han ute, min lilla knodd. Han kom den 26:e augusti kl. 23.10 på kvällen/natten och han var så vacker, så söt, så underbar. Och finast av alla bäbisar i hela världen. Men jag är väl partisk, antar jag.
Nu har han, och han heter Benjamin, blivit tre och en halv månad gammal. Han pratar och skrattar, sparkar frenetiskt med benen när han blir exalterad och det mesta är fascinerande att titta på. Inte bara den orange borrmaskinen som han gillade så mycket i början. I början av att kunna fokusera på saker alltså. Och han dregglar. Mycket.
Den där stafettpinnen, Fredrik..... jag väntar lite med den. Alla skivorna är ju nerpackade just nu också. Svårt att ha något grepp om dom då.
Vi har hunnit flytta också. Till en trea på 101 kvadratmeter och det är underbart. Fast just nu regerar flyttlådorna och det lär de väl göra ett tag framöver, antar jag. Det är segt att ta tag i uppackandet.
Livet är fantastiskt. Vi har diskmaskin och tvättmaskin och golvvärme i badrummet och balkong. Och mat i frysen.
