Tunnhårig.

Japp. Det händer "as we speak".... jag tappar hår. Vanligt fenomen när man har varit gravid och sedan fått bäbisen. Allt det där håret som inte ramlade av under graviditeten ramlar av nu istället.

Nu känns det som om jag knappt har något hår kvar på huvudet snart.
Usch.
Jag känner mig gammal.
Också.

Tillbaka igen!

Tjena. Ja, jag vet. Jag har varit borta ett tag. Det blir så. När man får bäbis.

Nu är han ute, min lilla knodd. Han kom den 26:e augusti kl. 23.10 på kvällen/natten och han var så vacker, så söt, så underbar. Och finast av alla bäbisar i hela världen. Men jag är väl partisk, antar jag.
Nu har han, och han heter Benjamin, blivit tre och en halv månad gammal. Han pratar och skrattar, sparkar frenetiskt med benen när han blir exalterad och det mesta är fascinerande att titta på. Inte bara den orange borrmaskinen som han gillade så mycket i början. I början av att kunna fokusera på saker alltså. Och han dregglar. Mycket.

Den där stafettpinnen, Fredrik..... jag väntar lite med den. Alla skivorna är ju nerpackade just nu också. Svårt att ha något grepp om dom då.

Vi har hunnit flytta också. Till en trea på 101 kvadratmeter och det är underbart. Fast just nu regerar flyttlådorna och det lär de väl göra ett tag framöver, antar jag. Det är segt att ta tag i uppackandet.
Livet är fantastiskt. Vi har diskmaskin och tvättmaskin och golvvärme i badrummet och balkong. Och mat i frysen.

Helst sience fiction i hällregn.

Fredrik skickade en stafettpinne till mig..... och den kommer, den kommer.... fast inte idag.

Det regnar ute. Jag klagar inte. Mina förbenade fötter kanske kan hålla sig till ursprungsstorleken idag då. Nu när det inte är tropiskt varmt. *mutter*

Vaknade imorse av att det åskade och mullrade, regnet småsmattrade mot fönstrena. När jag öppnade dörren från sovrummet/köket rusade tigern (alltså: katten) in och mjuaade så där kurrigt. Numera går det på automatik att mata honom...
Sedan åt vi frukost i sängen, sambon och jag. Jag ville inte gå därifrån.
Sådana här dagar ska man ligga kvar där i sängen, läsa lite, lyssna på radio, klia sambon i håret och kanske på sin höjd knalla med täcke och kudde till soffan och titta på science fiction. Jo, just det.
Och så när man är alldeles less på att bara sitta ska man ta på sig värsta regnstället och gå ut och promenera. Gå i sin egen lilla bubbla och titta på omvärlden, titta på staden i hällregn.

Mmmm. Nu är det en och en halv vecka kvar tills semestern börjar.

Vad gör jag nu?

För ett tag sedan hittade jag en utbildning som jag tyckte lät så jäkla kul att jag inte kunde låta bli att skicka in en ansökan. Guess what?! Jag kom in!!!!!! *riktigt förvånad*

Så hur fasiken gör jag nu?

1. Jag ska snart ploppa knodd.
2. Jag vill inte försöka plugga samtidigt som knodden ska ha mat = ständigt ett halvår framåt.
3. Får jag mer studiemedel överhuvudtaget? Exjobbet vid senaste studierna är ju inte godkänt....
4. Kan jag gå tillbaka till studiestandard? Vill jag det?
*bekväm Nina*
*tänker pasta, pasta, pasta, nudlar*

Vilken utbildning det är? Jo: Datorspelsutveckling 80 poäng på Stockholms Universitet.
Fasiken vad kul det vore......

Nedräkningen har börjat.

Jag tror jag är och glor i almanackan minst två, tre gånger per dag numera. Räknar ner dagarna i de tre veckorna till semester.
Går igenom allt roligt som händer på kvällarna, som kommer ta mig ännu snabbare fram till dagen D då jag är sista dagen på jobbet innan semester och mammaledighet.
Semester med bröllop, Tranås, Visby och ännu mera bröllop. Och nästa nedräkning som tar mig till bäbisen.
Mmmmmmmmmmmm.

De fyra bomberna i gårdagens London.

Jag blir som lamslagen när något stort, hemskt händer. Måste ta det i små bitar, klarar inte att lusläsa allt jag kommer över om tragedin, som vissa jag känner bara måste göra. Det är för stort, det är för hemskt....
Gårdagen blev en kontrast. Först allt det hemska som hände i London, sedan fick jag träffa en treveckorsbäbis på kvällen.
Liv och död. Död och liv.

Och livet går liksom vidare.

Men jag kan nog aldrig förstå de som tar till bomber för att.... ja, för att säga ifrån. Make a point. Det går inte ihop.

Bara näst sämst.

Jag tror just att filmen "The Animal" har fått konkurens om titeln "den-sämsta-film-Nina-någonsin-sett". Fast där "The Animal" framkallade kräkliknande reflexer hos mig, gav iofs "Battlefield Earth" bara ointresse. Men ett extremt sådant.
Såg inte klart den. Gav upp och gick och lade mig och läste efter två tredjedelar av filmen.
Har förstått att "Battlefield Earth" har starka kopplingar till Scientologin..... Need I say more?

Lindy hop!

Nu börjar jag verkligen längta efter semestern.... tittar i almanackan och räknar veckorna, kollar vad det är som händer i varje och inser att det inte är lång tid kvar nu! Sweet. Och när semestern väl är igång så börjar nedräkningen till bäbisplopp. Viss vånda råder.

Nu har M blivit ordenligt möhippad i lördags också, och allt gick bra. Hon fick bl.a. paddla forskajak i strömmen utanför Riksdagshuset och efter det bli ordenligt ompysslad på Centralbadet. Det blev en mysig dag.... vill nog ha en sådan själv också om jag ska ha en egen möhippa.
Och gårdagen var bara så sköööööön. Jag fikade med bästis, vi käkade glass, spelade spel tillsammans med fler kompisar, pratade skit och åt pizza. Kunde inte haft en skönare söndag faktiskt. Den var perfekt.

Avslutade kvällen med att se en dokumentär om Lindy hop som spelades in förra sommaren i Herräng på Herräng Dance Camp, där bl.a. jag och sambon (och folk från 35 andra länder) var och dansade. Kämpade efter att få syn på mig själv, men misstänker att jag blivit bortklippt - jag var ju bara nybörjare då.
Fasiken vad grymt danssugen jag blev efter att ha sett programmet! Nästa sommar, då ska jag dit igen. Om min mamma ställer upp som barnvakt till bäbisen....